Det är inte ens jul men han har återvänt, misantropernas misantrop. Är hemma en helg, för ovanlighetensskull. Efter en dag med slit i min anletessvett till Luthers ära, hade jag tänkt ha en allderles förtjusande afton med mig själv, lite god mat och film.
Vad får man...

I mitt hus är väggarna lövtunna, de släpper igenom minsta lilla ljud. Vägg i vägg med min bioanläggning har grannarna sitt vardagsrum. De har, kvällen till ära, VM i parmiddag tillika melodifestivalkväll. Fan i helvete!  Högt lyssnar dom, högre skrattar dom, högre volym på TVn, skratta lite högre, höj volymen... Vilket liv va, de drack säkert en fin Rioja till maten, bestående av potatisgratäng o fläskfile, de töntarna.

Detta förut, i min ungdom som snickare, så farliga verktyg arbetade i dag som en förlängning av min arm. Kunde på frihand såga ordentligt i dag när det lades golv. Inte illa. Är docj fortfarande lite rädd för stora elektriks borrmaskiner med dosborr... det hackar helt plötsligt till när de kör fast och då känns det som om mina armar skall slitas från min kropp, eller att borren skall hoppa ut o borra mig i armen. Skam den som ger sig, jag skall bemästra den borren också.