Idag hände det. Jag straffades med tröttman från helvetet. Efter ett par dygn med minimal sömn, maximal kreativitet kom farbror trötter hit. Innan han kom hann jag dock genomföra en kanondag om jag lite blygsamt får uttrycka min glädje över dagen. Väl hemma kom han. Han stod precis innan för dörren, slog hårt utan förvarning o jag låg som en klubbad säl i min säng. Antagligen lika still, snarkandes och med salivutsöndring på kudden som skulle löst vattenfrågan i nordvästra afrika under ett dygn. Två timmar senare vaknade jag i dena sötvattenreservoar, som nyfödd sprudlande o redo för träning.

Grattis på bemärkelsedagen SM!

Klart överskattad aktivitet, efter ca 3 timmar av denna i natt är jag nu pigg, alert o ser världen klart. Trots de grå regnet. En konstruktiv och kreativ förmiddag kan läggas till handlingarna. Nu står det matlagning på schemat. Lax med extrakromosomer.

En kombo man klarar sig utan. Ibland. Just nu är den dock helt ok. Jag fick för mig att lägga mig tidigt, återhämta de stuckna vaderna för att de under morgondagen skulle anta former som de vader Kenny Souza hade 1993. Det blir dock sällan som man tänkt sig, efter ca 10 min snurrande i sängen med ögon som skulle gjort Mr Bean avundsjuk beslutade jag mig för att göra något kreativt. På med kaffe, datorn och lite musik. Har nu i det närmaste färdigställt en allt för länge uppskjuten föreläsning, den kan nog bli bra. Behöver bara frisseras lite med Ockhams rakkniv i morgon. Vad jag dock får stryka är min morgonlöpning som var planerad till 07.00, men man är väl modern och flexibel och vem vill ha ett par vader från 1993?

Sista behandlingen med nålar o ström. Lite hybris är aldrig fel, så vi pumpade på ström järnet, så där härligt grabbigt. Kom igen ge mig! Hur mycket är det mesta du har gett någon i ström? Straffet kom direkt, musklerna krampade så att det var svårt att få ut nålarna när behandlingen var slut. men men jag tror jag slog high score.  Det känns i vart fall som om jag flyger fram när jag spankulerar fram längst gatan. Fick några i huvudet idag också...

Jag fullkomligt älskar synen jag möts av när jag nu mera går upp på morgonen. Parkeringen utanför mitt fönster är tom. Mina grannar har för längesedan åkt till sina jobb.Själv kan man i lugn och ro ta på sig löpkläder o ge sig ut på en runda, vilken i morse blev 45 min, utan minsta känning i vaderna. Supernice. Nu har jag svarat på lite mail, försäkrat mig, druckit egennypressad apelsinjuice samt ev fått ett nytt uppdrag. Dags för kaffe, mentalträning innan jag förvandlas till den levande voododockan.

Det är inte ens jul men han har återvänt, misantropernas misantrop. Är hemma en helg, för ovanlighetensskull. Efter en dag med slit i min anletessvett till Luthers ära, hade jag tänkt ha en allderles förtjusande afton med mig själv, lite god mat och film.
Vad får man...

I mitt hus är väggarna lövtunna, de släpper igenom minsta lilla ljud. Vägg i vägg med min bioanläggning har grannarna sitt vardagsrum. De har, kvällen till ära, VM i parmiddag tillika melodifestivalkväll. Fan i helvete!  Högt lyssnar dom, högre skrattar dom, högre volym på TVn, skratta lite högre, höj volymen... Vilket liv va, de drack säkert en fin Rioja till maten, bestående av potatisgratäng o fläskfile, de töntarna.

Detta förut, i min ungdom som snickare, så farliga verktyg arbetade i dag som en förlängning av min arm. Kunde på frihand såga ordentligt i dag när det lades golv. Inte illa. Är docj fortfarande lite rädd för stora elektriks borrmaskiner med dosborr... det hackar helt plötsligt till när de kör fast och då känns det som om mina armar skall slitas från min kropp, eller att borren skall hoppa ut o borra mig i armen. Skam den som ger sig, jag skall bemästra den borren också.