Jag trodde jag skulle få besök i helgen, men det verkar inte bli så...  det skulle konfereras o jobbas, rummet får helt enkelt bokas av o det får bli mer snickerier. Stugan är förhoppningsvis klar i vinter så det går bra att hälsa på o tex. fiska eftersom det är något jag inte gjort på hela sommaren. Skynda dig att komma på besök, jag saknar dig o det värker

Det har varit tyst ett tag nu, det är för att använda ett känt citat mycket nu. Förändringar både här o där. Efter gårdagskvällen känner jag mig ensamara än på länge, så jag gjorde vad varje man bör göra då och då. Drog på mig jobbarbrallorna drog till Butterhill o skruvade upp lite masonit i taket, o svor som fan, mest använda ordet idag var jävlajävelkuk följt av det jag ville förbanna, allt från skruv till skruvdragare, damm o nysningar. Jag är verkligen sveriges uslaste snickare men jag vägrar erkänna det trots att det blir hur tydligt som helst när man jobbar nära sveriges bästa snickare o man hoppas att man någon gång skall göra något snabbare o bättre än han, trodde mig ha chansen idag då grenen var skruvdragning, hur svårt kan det vara?!?! men tji fick jag o i morgon är det spikning o inte vilken spikning som helst utan spikning  där spikarna skall slås i över huvudhöjd. Jag kommer ha svinont i mina axlar. Någon som vill massera mig i morgon? Nu skall jag o mina otroliga Fristadworkingclassherobrallor till Coop o handla snålgodis, inte för att det är gott utan för vi arbetare gör det. lägg märke till allt damm i luften o min otroligt vänliga blick mot masonitskivan som skall skruvas i väggen, det går bra nu...

Har jag alltid velat(inte som i att vela utan som i att vilja, för bäste herr Hellberg man kan väl inte skriva viljat?) skriva, men inte funnit en passande dag förrens idag, då allt verkligen föll på plats. De projekt jag har roddat i under ett tag föll bara helt på plats o ett harmoniskt lugn infann sig. Hela dagen är som fylld av Astrid Lindgrencitat, vilken anna dag som helst hade det varit en mardröm men i dag funkar det, o kanske bara för mig, håna mig gärna för det tar jag idag, det är ju en världslig sak, o man kan ju undra förför jag gjort på dette viset så länge o inte fått tummen ur...

jaja det var allt från en lycklig Hyss

Efter nästan 10 timmars sömn i natt är jag nu tillbaka, pigg o glad sugen på en vecka full av möjligheter och tillbaka i den förtjusande satden Borås. The place to be liksom, har ni vägarna förbi så kör bara inte genom Borås utan hälsa på vet ja!

Vi ses

Vilken förtjusande bergochdalbanestad, det finns få städer som slår Stockholm när det gäller prommenader om kvällar/nätter, och det finns få städer som kan uppvisa ett gäng skinnskallar som sitter o bränner ett paraply o slentrianheilar, har mer spindelväv tatuerat på armarna än alla alpina landslag i världen haft på sina goldwinoveraller de senaste 15 åren... Utan anmärkning, men en stad som har ett lag som AIK o deras supportrar vad kan man vänta liksom, blir nog förlust mot djurgården på måndag.

Sov så gott

Efter en stressig fredag o en fantastisk rallyfärd till den kungligahuvudstaden där vägverket/polisen hade vänligheten att fotografera mig var det dags för konferens i Nacka o efter att bara ha konfererat i massa timmar o lite sömn var det härligt att få röra lite på sig. Äntligen en löptur med den vite masajen igen, han var en stenhård anförare. Vi sprang tillsammans med en som skall springa Lidingö nästa vecka. En till början förtjusande löpning ut med något vattendrag här i Sickal/Nacka o sedan in i villaområden fulla av rådjur, sedan hittade vi inte riktigt tillbaka o irrade lite i Nacka centrum o sickla industriområde.

Nu är det dusch, följt av middag o sedan en sväng till stan. Kommer ni?

Ja upp till sjukhuset, ni vet den sterila miljön, lukten allt det där gör att en stämning av ond, bråd, lidande o sedan död kommer krypande. Första anhalt; röntgen. Trots beställd tid sedan månader tar det typ aslångtid att anmäla sig i luckan då den sega männskan där bakom står o gör inget, eller hon kanske gör något jätteviktigt, som jag inte förstår. Sedan i långasmt o lugnt tempo handläggs mitt ärende på ett heltigenom segt o byråkratiskt vis, hon ber mig sedan följa de vitröda strecket i marken bort till nästa väntrum. Där får man sitta i sin ensamhet... länge, sedan, ur det lilla lilla rummet framför mig tittar det ut en snäll tant som skall röntga mig. Maskinerna som man skall sitta i för att röntga tänder verkade för mig som oinvigd  vara en korsning av kasserade apparater från rasbiologiskainstitutionen i Uppsala samt vagnar från lisebergsloopen. Man blev fastspännd både med bälte o med något runt hjässan och till slut en sådan där röd bitboll i munnen... Sedan drog hon in i sitt skyddsrum o plåtade mina tänder eller kissade ner sig av skratt vid åsynen av mig.

Efter det blev jag hänvisad till nästa nivå av detta tandläkarinferno, käkkirurgen... även där hade jag avtalad tid kom lite sent, ni som känner mig vet hur jag reagerar när man är sen, jag skämdes som en hund men möttes av ett snällt leeende, det gör inget, nej eller hur... Som hämnd för min sena ankomst lät dom mig sitta o våndas o fundera över hur ont saker o ting kan göra tillsammans med sjukhuslektyr som är otroligt rolig och uppmuntrande att läsa, nya rön om svampinfektioner, så skyddar du dig mot tjocktarmscancer osv. Upplyftande, verkligen. Väl uppropad o ledd in i själva kärnan av detta inferno uppenbarar sig satan själv, tandläkaren. Hon är trevlig o tillmötesgående o efte ca 13 sekunders konsultation av röntgenbilderna så konstaterade hon att här skall det minsann inte dras ut några tänder... Skenvisdomstandsutdragande tär också på krafterna.

Känns som att vara i dödens väntrum, först morgonträning med simmarna sedan... har dock sovit lugnt i natt det är skönt, det är ju fler än mig som gjort detta ingrepp så det skall säkert gå bra men jag bävar för hur det låter när tången slinter mot min tand, även om jag är beövad, visst kommer det dra ända ner i halsen när en tand med rotsystem sakll upp... ja ieftermiddag vet jag o då komer det en rapport, hade varit så bra med sällskap då... Saknar dig hoppas din smärta är borta. Vi hörs