Ja upp till sjukhuset, ni vet den sterila miljön, lukten allt det där gör att en stämning av ond, bråd, lidande o sedan död kommer krypande. Första anhalt; röntgen. Trots beställd tid sedan månader tar det typ aslångtid att anmäla sig i luckan då den sega männskan där bakom står o gör inget, eller hon kanske gör något jätteviktigt, som jag inte förstår. Sedan i långasmt o lugnt tempo handläggs mitt ärende på ett heltigenom segt o byråkratiskt vis, hon ber mig sedan följa de vitröda strecket i marken bort till nästa väntrum. Där får man sitta i sin ensamhet... länge, sedan, ur det lilla lilla rummet framför mig tittar det ut en snäll tant som skall röntga mig. Maskinerna som man skall sitta i för att röntga tänder verkade för mig som oinvigd  vara en korsning av kasserade apparater från rasbiologiskainstitutionen i Uppsala samt vagnar från lisebergsloopen. Man blev fastspännd både med bälte o med något runt hjässan och till slut en sådan där röd bitboll i munnen... Sedan drog hon in i sitt skyddsrum o plåtade mina tänder eller kissade ner sig av skratt vid åsynen av mig.

Efter det blev jag hänvisad till nästa nivå av detta tandläkarinferno, käkkirurgen... även där hade jag avtalad tid kom lite sent, ni som känner mig vet hur jag reagerar när man är sen, jag skämdes som en hund men möttes av ett snällt leeende, det gör inget, nej eller hur... Som hämnd för min sena ankomst lät dom mig sitta o våndas o fundera över hur ont saker o ting kan göra tillsammans med sjukhuslektyr som är otroligt rolig och uppmuntrande att läsa, nya rön om svampinfektioner, så skyddar du dig mot tjocktarmscancer osv. Upplyftande, verkligen. Väl uppropad o ledd in i själva kärnan av detta inferno uppenbarar sig satan själv, tandläkaren. Hon är trevlig o tillmötesgående o efte ca 13 sekunders konsultation av röntgenbilderna så konstaterade hon att här skall det minsann inte dras ut några tänder... Skenvisdomstandsutdragande tär också på krafterna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känner du någon mer inaktiv? Give me a call!

Skrev inte ett enda inlägg på hela december och det är den månaden som är den mest välbesökta av alla mina bloggmånader. Tyder kanske på något......

Förlåt, jag var dum och såg inte vidden i mitt inlägg. Bloggen är liten och jag trodde inte det skulle ha sådan genomslagskraft. Det var urdumt av mig. Jag har talat med dess ägare som verkar vara en sympatisk och trevlig människa. Allt gott om er. S...

ingen som vet, ingen som vet. Jag tror bestämt att förtjänsten är min. Jag har tagit mitt ansvar och nu är det bevisligen kallt igen. En männsika kan således göra skillnad. Känner mig dock aningen pretto när jag både tar ansvar för miljö och ekonomi....