Varför har man sådana här? Hoppas man att Staffan Westerberg skall komma på besök o känna sig välkommen?

Belgien, alltså belgien... i kombination med en högst kräsen och glamourös triathlet, en chaufför som heter Mark Ertz. Vad händer? Allt går enligt planen när vi sätter oss på flyget, Air brussels är förvånansvärt bra, för att vara flygplansmat är jag nöjd. Väl av planet och på den långa, labyrintliknande flygplatsen med en kissnödighet som jag burit med mig från Sverige och med en värme på flygplatsen som gör mig lite irriterad börjar jag ana oråd. Jag skakar bort detta, hämtar vårt bagage och träffar Mark. En trevlig, rundhyllt belgare. Han är även kort. Alla i Belgien är korta, de måste ha en medellängd kring 167 cm för män. Mark kör oss till det hotell tävlingsledaren bokat in oss på. Detta Hotell är dock mer av ett slaskigt Motell. Jonas blir på sitt eget lilla vis irriterad, fixar så vi skall byta hotell. Nu jävlar skall det bli bra. Ett best Western, med internet o fina rum.  Mark dyker upp och skall köra oss till det nya hotellet. Precis när vi skall svänga in till Hotellet smäller det. Vi blir påkörda bakifrån. Det resulterar i att jag får ont i ryggen och att bakluckan på minibussen inte går att öppna.

Vi checkar in på hotellet, vilket är litet, fullt av heltäckningsmattor och underliga stora dockor. Ett läskigt hotell. Internetet går på tok för långsamt. Jonas får panik. Han kan inte ens kolla internet för ett nytt hotell så långsamt är det. Han får ringa, det blir ett hotell i Antwerpen, ett fint och riktigt hotell. Problemet är bara att det tar 1,5 timma tills taxin kommer och hämtar oss, Mark kan inte, hans bil är trasig.

Taxin vi får åka med går fort, riktigt fort. En belgisk minibuss på motorvägen i 160 KM/h med två nykrockade svenskar... Väl i Antwerpen kör han likt en galning på cykelbanor och hävdar att vi på den manövern tjänade 40 min och lika många euro. Jag tror i själva verket att han spanade in de judiska diamantkvarteren som är hämtade ur filmen Snatch. Väl framme. Hotellet är kanon och nästan värd mödan vi haft för att hitta det. Vi sov som två klubbade oxar i natt, sitter nu i lobbyn efter en fantastisk frukost och lite jobbadmin. Jag har även tagit en liten sväng på stan, detta är vad jag såg, i korta drag, diamantshop, diamantshop , diamantshop , diamantshop, porrbutik, porrbutik, diamantshop , Koreanskt grillhus, diamantshop, knarkare, judar med korkskruvar och hatt, diamantshop, porrbutik, afrikaner, kebab och fallafelhak i massor. Antwerpen och då området kring stationen är en riktig smältdegel för folk. Nu skall vi springa

Efter en dag full av intryck, märkliga människor, hotell och bilkrock är detta allt jag mäktar med att skriva idag. Återkommer i morgon med avslöjande bilder från Belgien, en lång historia om trithlonens Magnus Uggla samt mina intryck av Antverpen.

Jag vet inte jag... Det är svårt det här med ironi, ibland. Visst det är fotbolls EM, och vi är jätte intresserade och följer vårt landslag i fotboll. MEN måste feta gubbar gå runt i för små landslagströjor och jeansshorts som knappt går nedanför boxershortsen? Måste dom äga rostiga vita volvo 740bilar med en svensk flagga på taket? Är det Aftonbladets fel? Har de haft med den som någon billaga (hahaha just vad det är bil aga? Nej det är säkert Coop, roten till allt ont.) Kan man komma undan med att  man är ironisk i en sådan outfit?

Och sedan då, klotter. Det finns dåligt, fult klotter och så finns det roligt klotter.

Daniel Andersson, varför i helvete Daniel Anderrson?

Fint väder, har inte tid att sitta inne vid datorn och blogga, och ja, ok det går att sitta ute men det blänker så förtvivlat i skärmen då, det blir helt enkelt inget bra. Det är spännande, det här livet. jag får ständigt nya blogg inlägg i huvudet men är allt för långt i från datorn när jag får dem och väl här känns de inte riktigt lika aktuella. Att spy galla över folk som inte tycker det är ok att cykla i bredd på landsväg. Ja menar, hur samhällsekonomiskt försvarbart är det inte att cykla? Bra för miljön, bra för min hälsa vilket gör att jag inte ligger samhället till last genom att vara en fet och lat hjärtpatient. Istället skall jag stå ut med att hela familjen bagare är ute och åker i sin volvo 245:a från 1985 som går på knä, är ihoptejpad med gaffatejp, släpper ut lika mycket onyttigt som ett kolkraftverk i Polen. Att den feta mannen till far sedan sitter i bilen med rutorna uppvevade och röker o hytter med näven åt oss cykliter i sann Ignatius J.Reillystil Hoppas han kör in i en bergvägg med hela sin tärande familj. Men jag är inte bitter.

Snart skall man rätta in sig i ledet och bli anställd igen, då gäller det att passa tider och inte kunna träna mitt på dagen. Tills dess, detta är min hand. Jag kan röra den, blodet pulserar i den. Solen står fortfarande högt på himlen och jag, Pär Hyss, spelar schack om tiden.

I lördags stod jag i kön på 7 eleven för att köpa en kopp kaffe. Klockan var väl ca 23. In kommer en rundhyllt dam i 45-årsåldern som med sluddrig fylleröst frågar om hon kan få gå före, hon har nämligen en taxi stående utanför. Snäll, harmonisk och trevlig som man av naturen är, låter jag henne självklart gå före och göra sitt ärende. Hon häver ur sig att hon vill ha extra långa gula blend eller liknande, det finns inte så hon får nöja sig med lagom långa gula blend. dags för betalning och kvinnan har supit bort sin finmotorik vilket resulterar i ett konfettiregn i 7 eleven av skrynkliga 20-lappar, kvitton och en och annan hundralapp. Bråttom som hon har och stressad som hon är rafsar hon i hop sin egendom och betalar, dricksar kassören och sticker till mig en 20:a och sluddrar fram något jag inte kommer ihåg eller hör. Är chockad, känner mig rätt smutsig. Äckliga äckliga berusade människor. Skärp er!

Har tillbringat nästan en vecka på landet utan internet, telefon nyheter och nästan helt mobilfritt. Det har varit helt igenom fantastiskt. Nu är jag helt utvilad, laddad, på gång, redo att... ja vad då? Jo managmenta allt som jag försakat under veckan samt förbereda mig för att bli löneslav, igen. Detta var bara ett livstecken, precis i stil med det jag fick av Hebbe. Skönt att du är tillbaka. Jag har saknat dig. Det kommer mera...