... verkade det vara i Borås igår. Det var fint väder. Torrt på vägen och ett par flong nya sommardäck på bilen. Upplagt för lite bilåkning. MEN det var fler än jag som hade annamat detta dagen till ära. Det verkade vara samnordiska storträffen för närsynta SYO-konsulenter i Borås. Blåhåriga, närsynta jagkörmaxi78Km/häven på motorvägogärnaibredd hade invaderat den så fina, torra och jämna asfalten. Typiskt. Och idag är det snö...

Jag hade äran att fiska efter havsöring i slottsmiljö med Bengt Öste och Lars-Ture Ljungdahl i helgen.

Ta nu till er

... blev det, när vi gav oss av var det grådassigt men inget regn, sen kom det. Regnet. Det smög sig på, lömskt o jävligt o helt plötsligt var man 3 mil hemifrån, genomblöt, kall och alla Carolas vindmaskiner seriekopplade i mitt ansikte med det kallaste läget på. Vi kämpade och sjöng singin in the rain, here comes the rain again samt regnet det bara öser ner. Likt leksolebarn blev vi inte sura på regnet utan barnsliga, tävlade om att köra i vattenpölar o annat moget. Detta underlättade dagens misärcykling, som blev drygt 2 mil längre än vad jag trodde. Det är positivt.

Jag vet inte hur positivt detta är men en fundering som kom upp under cyklingen (fråga mig inte hur) var följande. Eskimåer,  inuiter eller what ever de heter som bor i utrotningshotadehus är väldigt korta, såklart har detta utvecklats i årtusenden, men vad beror det på?

Jo, där de lever är det väldigt kallt. När det är kallt drar vissa manliga delar ihop sig. Livsformer som lever i små miljöer, typ fiskar i små sjöar, minkar i små burar, ponnysar i små länder som island, små tobleronebitar i små paket toblerone osv. Spermier i små miljöer måste bli små och på så vis är man liten redan innan man är en männsika. Jag tycker det låter väldigt logiskt, Tobbe däremot trodde att det berodde på vinden, som med fjällbjörkar ni vet, de som blir korta o knotiga, men sådana är väl inte inuiterna???

Nu skall jag tvätta cykeln.

...var det igår, en härlig dag som inte riktigt belv som det var tänkt. Ett möte fick tyvärr ställas in. Vad skall jag nu göra när det är 13 grader och sol ute? Jag fick då tillfälle att som fantomen i en svart tight heldräkt, gränsla min röda Hero. En fin runda blev det i det soldränkta, allt mer våriga landskapet. Mina nyfunna vänner, kommunalarbetarna, hade sopat asfalten och det luktade vår. Jag kom på mig själv att jag visslade och log lite förnöjt när jag betalade in skatten idag!

Efter rundan satte jag mig i trädgården för att få lite sol, dricka kaffe och läsa. Det blev inte så mycket läst då det var roligare att studera människaor som gick förbi på gatan. Där fanns allt. De som var på väg hem från jobbet och var klädda för polarexpidition, där fanns de som hade annamat vädret åt andra hållet och var ute och gick med hunden iförda shorts, linne, flippflopps och solbrillor. Visst är våren härlig. Nu blir det en ny cykelrunda, idag ihop med Tobbe. Hoppas han inte har kvar något av den franska nässprayen han dopade sig med i somras...

Efter en osedvanlligt tidig morgon med träning, frukost och en skön start på lite nya projekt bar det av till Trollhättan för att hämta mina hjul till cykeln som nu är i hel och bara min, äntligen. Ja det är förstärkta ekrar. På eftermiddagen började en tanke att formas i mitt huvud, jag skall träna mera, jag skall springa ut till träningen. Bra tänkt. Det är 4 grader varmt och ösregen. I sann militäranda "allt som inte dödar härdar" gav jag mig iväg. Karaktärsdanande. Det kändes syrerikt, lätt och härligt i ungefär 123 steg. Skam den som ger sig. 40 min senare, jag ser ut som en dränkt katt, med en blöja som väger typ 250 kg och min löpning är således allt annat än lätt, positiv och bra. Jag har lust att "snubbla till" o hamna under en bil, då är det ju över liksom, men just då hände det. Min iPod och Jocke Berg räddade mig. Slumpen ville annat och drog i gång Socker. Det kändes som om himlen sprack upp, min nyss helt döda vadmuskelatur blev en geopards. De resterande 20 min löpning gick hur lätt som helst. Jag hade lätt vunnit de afrikanska mästerskapen på 3000m hinder.

I går var det en sådan där dag där det verkligen luktade vår, idag är det en sådan där dag då vädret tagit några steg tillbaka... Dimmigt o nollgradigt, det fick mig att somna om o vänta lite med min morgonlöpning. Aprilväder tror jag man kallar det... Snart skall jag köra den, skall bara avsluta mitt morgonkaffe.

I morse när jag var ute och cyklade hände det. Som tur var, var jag ganska nära hemma när det hände. En eker gick sönder, hjulet började vobbla under min tyngd o det var färdigcyklat. Kul, 3 km gång i cykelskor med kloss under framfoten, bra stretch för vaderna men i övrigt helt förödande. Förbi körde dock ett gäng från lokalförsörjningskontoret, de hade en stor bil, tid över och inget som helst emot att köra hem mig o cykeln. Härligt.

Tack som fan.

Nu skall jag bara hitta ett nytt hållbart bakhjul.