Sitter på mitt rum och stuvar ner saker omsorgsfullt i min väska, det är mycket som skall få plats i den. AC bullrar och jag lyssnar på sommara i P1 på iPoden. Plötsligt lyses mitt rum upp. Fyrverkerier tänker jag.  De kommer regelbundet. Jag har gardinerna fördragna på grund av den starka solen som jag snart skall ut i, lite sol på min kropp och lite simning i poolen. Märkligt långt fyrverkeri tänker jag och går fram till fönstret, det haglar, tokhaglar. Himlen är svart och det bara blixtrar, haglar och regnar. Tokigt här som det var helt klart och 39 garder precis nyss. Vad skall jag nu hitta på då? Är det kanske syndafloden som kommer och skall rensa upp i detta Sodom och Gomorra. Hoppas bara att jag är Lot då, jag måste ju hem.

Las Vegas är som ett spädbarn, eller ett litet, litet blöjbarn. Ett sådant där man lånar, antingen av nära vänner när man är på middag eller av släktingar på kalas. De är ganska gulliga då de inte har gjort ner sig och luktar illa, eller om de inte skriker koleriskt. Man kan hålla dem så där lite lagom medans de är rumsrena, luktar gott och jollrar lite gulligt. Precis så där är Vegas i kanske 3 dagar, roligt spännande nytt, pulserande, stort, vulgärt. Just nu stinker det, står inte ut med 40gradig, torr värme längre. Det är inte konstigt att amerikanerna bara är nere över två dagar. Då tröttnar man inte. Nu är det 24 timmar till min hemresa börjar. Det skall bli skönt att komma hem, jag längtar så.

Är det här på hotellet. Vilka atleter! Det är roligt med sådana här, ja fritidsgårdsaktiviteter som tar sig själva på stort allvar tex dart, boule och innebandy. Nu råkar det vara dart som avgörs här och vi möter dem  hissen, korridorer och lite var stans. Det som verkar utmärkande för en bra dartspelare är låg tyngdpunkt, gärna fetma som väller över byxlinningen och ner på halva låren. Det är nämligen viktigt för att man skall stå stadigt, även efter ett par gallon öl, som inte verkar dopingklassat i denna sport. De riktigt hängivna äter också av den specialkost som serveras i anslutning till spelplanerna/tävlingsarenan. Det kan närmast beskrivas som sjukt. Tänk er den svenska korvgubben med en låda på magen, ta den korvlådan, sätt den på en diet av tillväxthormon,tjernobylstrålning och en gynnsam växthuseffekt och fram kommer en korvlåda av monumentalformat som kan servera hotdogs i storleken av megamonsterfalukorvar serverade i muterad barkisar som korvbröd. Detta slukar de Ignatius J Reily liknadne kmobattanterna gladeligen i sig, två itaget. Äter de så här mycket i vanliga fall eller är detta en del av psykkriget? Jag skojar inte om jag uppskattar (om det nu är rätt ord) korvarnas vikt till ca kilot. De är bisarra, men vad gör man inte för sporten. Vågar inte bifoga bild då man inte riktigt vet vad dessa atleter tar sig för om de blir uppretade/störda i sin uppladdning av en blixtflash. Det ligger som bekant lite tyngd bakom dessa killar och försöker man springa ifrån dem kan de lätt sätta en pil i ens Bullseye...

Bufféfrukost renderade i magont, mättnad och spännbuk. Undra om det leder till väderspänningar under konferensen, hur skall min magmun reagera på detta tryck? Men det var gott, riktigt gott. Funderar på om transfetter, som har en konserverande verkan på mat, har samma på mättnadskänslan? En kul detalj, de hade en skylt där det stod: eat well, get lucky... den kan man fundera på.

Nu har jag beslutat mig. Efter några dagar här, en del velande med, sömn och kanske för mkt shopping fick jag följande briljanta idé. Idag börja konferenserna, inga mer ökenvandringar till fiskeafförer långt ute i öknen eller springande längst the Strip för att hitta roliga affärer, nej lungt stillasittande i lokaler och bara lyssna och lära. Ungefär som en orm. Om jag äter en sjuhelvetes buffé idag kanske jag inte behöver äta mer om jag bara skall sitta still på en ganska kall plats, jag menar min metabolism borde gå ner. Ormens gör ju det, och ormen är ett av de älsta djuren i världen, även ett av de klokaste. Den som inte tror mig kolla in bibeln, survival of the fittest liksom. Även om jag inte har ambitionen att ha råttor, grodor eller fåglar i min mat. Tror jag det kan lyckas. Och vad tid man sparar in.

Det är lite bekymmersamt det här med ett nytt språk. Särskilt när invånarna i landet ständigt tilltalar en. Ofta går det bra, det flyter. Det är nämligen ofta samma artighetsfraser som utbyts. Där känner jag att jag hänger med, även om mitt uttal har lite övrigt att önska. Värre blir det när någon oväntat tilltalar en. Kanske på ett skämtsamt/kontaktsökande vis. Då går frasen in i hjärnan, översätts och bearbetas. Detta samtidigt som jag antar att min mun öppnas aningen för mycket. Jag ler sedan, typ 0,9 sek försent,  öppnar åter igen min mun lite för mycket, anta en autistisk min i ca 1,5 sek innan jag levererar ett helt fyndigt och roligt svar, om än lite sent, med taskigt uttal och till en rygg som är 3 meter bort. Fan