Idag var det premiär för cykling, en mycket tragisk sådan om man som jag är solskenscyklist. Det var allt annat än solsken idag. Kändes som att cykla i en våt, grå tvättsvamp med ben som även en polioskadad skulle hävda vara klena... Men skam den som ger sig. I morgon är det dags igen! Jävlas kroppen med mig jävlas jag tillbaka