Det är lite bekymmersamt det här med ett nytt språk. Särskilt när invånarna i landet ständigt tilltalar en. Ofta går det bra, det flyter. Det är nämligen ofta samma artighetsfraser som utbyts. Där känner jag att jag hänger med, även om mitt uttal har lite övrigt att önska. Värre blir det när någon oväntat tilltalar en. Kanske på ett skämtsamt/kontaktsökande vis. Då går frasen in i hjärnan, översätts och bearbetas. Detta samtidigt som jag antar att min mun öppnas aningen för mycket. Jag ler sedan, typ 0,9 sek försent,  öppnar åter igen min mun lite för mycket, anta en autistisk min i ca 1,5 sek innan jag levererar ett helt fyndigt och roligt svar, om än lite sent, med taskigt uttal och till en rygg som är 3 meter bort. Fan