Den är märklig den där vakumkänslan man har när man är mitt emellan två saker. Ni vet, mellan huvudrätt o efterrätt o tankarna går, var detta det godaste i dag eller kommer efterätten att bli bättre, orkar jag verkligen efterrätten? Åt jag för lite av den goda huvudrätten för att få plats med den förväntat ännu godare deserten? Och det intressant i dessa situationer är att man inte kan veta, det enda man kan veta är att man är tvungen att göra ett val och sedan vänta o se...