Hösten, mörkret och kylan kommer inrullande o plötsligt lider jag av svår tröttma. Något som inte brukar ligga för mig, känner mig lite gnällig till och med... efter att ha forskat lite i ämnet kommer jag fram till att jag inte varit ute i friskaluften och motionerat min lekamen i den utsträckning jag borde, detta i kombination med det uslaste av kostintag. Därför skall jag nu klä om och ut o lufsa i skogen som det bergatroll min inaktivitet har förvandlat mig till. Jag saknar den vite masajen, Kaliforniens värme, de stora vågorna. Nej sluta klaga! Skrik WA WA WI WAA högt,  ut o spring nu tjockis! sedan blir det sallad full av kromosomer.