Fint väder, har inte tid att sitta inne vid datorn och blogga, och ja, ok det går att sitta ute men det blänker så förtvivlat i skärmen då, det blir helt enkelt inget bra. Det är spännande, det här livet. jag får ständigt nya blogg inlägg i huvudet men är allt för långt i från datorn när jag får dem och väl här känns de inte riktigt lika aktuella. Att spy galla över folk som inte tycker det är ok att cykla i bredd på landsväg. Ja menar, hur samhällsekonomiskt försvarbart är det inte att cykla? Bra för miljön, bra för min hälsa vilket gör att jag inte ligger samhället till last genom att vara en fet och lat hjärtpatient. Istället skall jag stå ut med att hela familjen bagare är ute och åker i sin volvo 245:a från 1985 som går på knä, är ihoptejpad med gaffatejp, släpper ut lika mycket onyttigt som ett kolkraftverk i Polen. Att den feta mannen till far sedan sitter i bilen med rutorna uppvevade och röker o hytter med näven åt oss cykliter i sann Ignatius J.Reillystil Hoppas han kör in i en bergvägg med hela sin tärande familj. Men jag är inte bitter.

Snart skall man rätta in sig i ledet och bli anställd igen, då gäller det att passa tider och inte kunna träna mitt på dagen. Tills dess, detta är min hand. Jag kan röra den, blodet pulserar i den. Solen står fortfarande högt på himlen och jag, Pär Hyss, spelar schack om tiden.